thislifeofmine

Igår kväll var jag hemma hos en kompis på riktigt söndagshäng. Hämtmat, film och lösgodis, fantastiskt. Vi kollade på The Master, vilket var en väldigt konstig film och ingen jag nog nånsin kommer ha ett behov av att se igen, men det var trevigt ändå. Kändes som ett väldigt bra avslut på en bra helg, men det sista som hände vände lite upp och ner på helgen. Strax före 23 tog vi en promenad för att lämna tillbaka filmen, och helt plötsligt hamnade vi mitt i gårdagens dödsskjutning. Jag tror aldrig jag varit så rädd som jag var då. Hjärtat slog hur snabbt som helst och kroppen skakade. Som tur var såg vi inte själva skotten, men vi hörde dom och vi såg den livlösa kroppen. Vi larmade polisen och det kändes som en evighet innan dom kom till platsen, men dom kom tillslut och det blev ett himla pådrag med poliser och ambulanser. Har inte sovit många timmar inatt, och det är fortfarande lite svårt att fatta vad jag egentligen var med om igår, men jag är oerhört tacksam över att vi gick när vi gick och att vi inte gick en minut senare, för då hade vi verkligen hamnat mitt i händelsen. Jag hoppas att det här är en sån grej som jag aldrig behöver vara med om igen, en gång är en gång för mycket.