thislifeofmine

Jag trodde att jag hade bearbetat söndagens händelse färdigt nu, dagen igår gick ju bra, jag sov bra inatt och dagen idag har varit bra. När jag slutade jobbet och insåg att jag skulle behöva ta mig hem själv i mörkret så kom det tillbaka. Oron, ångesten och hjärnspökena. Jag vill inte ge efter dock, då kommer det ju aldrig bli bättre, men det är jobbigt. Tog mig hem med hjälp av mamma och kompisar i telefon. Nu sitter jag hemma med alla persienner nerdragna och en jobbig känsla i kroppen, men jag har bestämt mig för att jag ska klara mig själv ikväll. Jag kan ju inte ha nån här jämt som barnvaktar mig, det funkar ju inte.

 

Imorgon kväll kommer Josefine hit på middag så då får jag sällskap igen, och det känns skönt. På dagen ska jag till Itrim för att gå igenom schemat för den första tiden och lite så, i övrigt blir det en slapp dag. Ska väl försöka ta en sväng till gymmet också, det är ju som sagt bra medicin, mot allt =)