thislifeofmine

Om det ändå vore så. Idag har det varit fullt ös här kan jag säga, välkomstmöten hit och dit, krångel med hotellrum och en hejdundrandes massa utflyktsbokningar. Eftersom Maja har åkt hem nu så är det jag som har hand om seniorerna som åker med Guldresor och som bor på ett hotell mitt emot Yellow. Dom åker bara på vanlig charter och har inte en massa träningspass och såna grejer, men dom har morgonpromenad och servicetid när dom kan boka utflykter och sånt, och det har jag hand om nu. Är ju på training camp också, eftersom det är här jag hör hemma mest, men nu sista veckorna blir det lite både och. Börjar få lite ordning på saker och ting nu i alla fall, men jag känner hur slut i huvudet jag är, så jag kommer nog inte behöva särskilt mycket vaggning för att somna ikväll.

 

Snart öppnar vi kontoret här också, och det blir min sista arbetsinsats för idag. Victor fyller år idag så efter vi stänger här så blir det till att gå ut och käka födelsedagsmiddag nånstans =)

 

Igår var faktiskt första dagen på hela den här tiden som jag längtade hem lite. När Majsan, Hasse och Josefine åkte hem kände jag att jag var rätt redo för att åka hem också. Känns bättre idag dock, och om dom här två sista veckorna går lika fort som dom senaste 6 veckorna har gjort så är jag snart där hemma i kylan i Stockholm =)

 

Lite stolt över mig själv idag också då jag vågade ta bort min gigantiska bandagering på min stackars tånagel. Nageln sitter kvar! Hoppas på att den sitter ända tills jag kommer hem till Sverige, det är i alla fall min plan. Plåstrade på ett nytt (lite mindre) plåster nu, så nu sitter det ett tag till. Gött!